Take it

Först smyger du, man känner knappt av dig. När man börjar märka att du är för nära skjuter jag undan dig och försöker att tänka på allt annat. Men på något sätt når du mig ändå. Jag har väl antagligen en förmåga att dra mig till dig. Vet inte hur jag ska bli av med din smärta. Den är värst på natten. Du tar tag i mig med alla dina klor, du river mig inombords och sparkar mig i magen tills jag inte kan andas något mer. Det enda jag kan göra när du plågar mig är att somna. En dag ska jag bli av med dig. Jag ska övervinna dig. Men just nu orkar jag inte. Du har inte vunnit ångesten.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0